SCHAKALEN OCH DEN GULA HUNDEN

Det blir sällan som man tänkt sig. Här kommer ett färskt exempel. För klentrogna. Undertecknad skulle gå i sommaride. Skrev avskedsbrev och allt. Men det kom ett tryck från läsarna. Det brinner i Iran. Inget står om det i din blogg. Pinsamt.

Jag får väl ge efter för läsarnas stormlika protester. Båda två. Mina kunskaper i området är bristfälliga. Än sen. Det har inte hindrat andra – riktiga journalister – från att yttra sig.

Jag får väl sätta ihop en expertpanel. Pensionerade rektorinnan fru ”P” får bli vår egen korrespondent i landet. Hon befinner sig faktiskt där just nu. Unge herr dataingenjör ”D” får representera de unga och icke desillusionerade krafterna.

Först ringer jag på en knackig telefonlinje till fru ”P”

- N: Kan Ni beskriva situationen i landet just nu?
- P:Nej.
- N: Ursäkta mig? Är Ni inte där kanske?
- P: Jo. Men i likhet med andra utländska journalister går jag inte ut.
- N: Vill Ni sammanfatta er egen syn på skeenden i landet?
- P: Den gula hunden är schakalens bror.

Samtalet bröts innan jag hann fråga vad fru P menade med detta uttalande. Får väl googla. Kommer fram till att Perserna gillar att använda sig av djuriska metaforer. Så som i boken ”Kalile och Demneh”. Boken är en klassiker. Översatt till Persiska från Indiska. Och tidigare från Gammalpersiska till Indiska, och innan dess från Sanskrit till Gammalpersiska. Så har Perser räddat flera kulturskatter undan arabernas invasion på 600-talet.

Hur som helst. Schakalen i boken är listig, och med tvivelaktiga avsikter. Jag försökte slå upp vad noshörningen står för men det fanns ingen noshörning i boken. Skandal!

Mina efterforskningar ledde så småningom till en tolkning av det ordspråk som fru P använde. ”Att behöva välja mellan pest och kolera”. På ett ungefär.

Jag borde ha större framgång hos den unge ingenjör D. Han är visserligen född efter den förra revolutionen och på Kungsholmen men han är starkt engagerade i Persernas öde och äventyr. Just nu är han fullt upptagen med att sätta upp proxy-servrar, vad det nu är för några.

- N: Kan Du kommentera situation i landet?
- D: Enough is enough.
- N: Vilket betyder?
- D: Folket har fått nog. När man inte ens är fri att välja den näst-sämsta framför den sämsta. Då är måttet rågat.
- N: Och vad händer nu?
- D: Folk protesterar.
- N: Och sen?
- D: Några dödas
- N: Och sen?
- D: Mera protester.
- N: Och detta leder till?
- D: Inget men folk mår lite bättre av att ha sagt sitt. De som överlever.

Jag tycker mig skönja ett visst mått av cynism i herr ingenjör ”D”s uttalande. Men vem är jag att veta. En sak vet jag dock vid det här laget. Det blir sällan som man tänkt sig.