tisdag 15 september 2009

NIHIL LACRIMA CITIUS ARESCIT

1976 stod ”Clintan” på toppen av sin karriär. Då spelade han The Outlaw Josey Wales. Är det någon som minns? En fridsam bonde som förvandlas till en hänsynslös hämnare, sedan hans familj massakrerats av nordstatssoldater. Storyn hyllades av många. ”Yttersta beviset på mod.”. Hämndgenren var redan stor bland westernfilmer. Blev ännu större efter den filmen. ”Ge dig inte på det som är mig kärt, för då jäv:ar” Det var nog fler än en som attraherades av budskapet.

Minns Ni grabben som fängslades och satt i bur i flera år. Utan någon som helst rättegång? Han var minderårig när han togs tillfånga. Rättssystemet dömer inte de minderåriga lika hårt. Bland annat för att de anses veta mindre väl. I hans fall tillämpades inget rättssystem. Om han hade gjort något, och om detta något var brottsligt, fick han inte veta. Inte bara han, ingen annan heller. Så är det när någon, med hjälp av sin styrka, åsidosätter rättssystemet.

Det var många som fällde en och annan tår för grabben. Tyckte att det stormakten gjorde var fel. Fel att beröva människor friheten utan att bevisa att de begått brott. Fel att sätta människor i stålburar, oavsett om deras brott vederlagts eller inte. Och fel att behandla barn som tillfångatagna vilddjur. Inte ens om man är stormakt och anser sig vara över lagen.

De tårögda människorna engagerade sig i grabbens öde. Och fick honom ut ur buren. Till slut. Vad han hade gått igenom under fångenskapsåren kunde man dock inte tvätta bort. Han hade blivit av med sin barndom, och sin oskuld. I stålbur. I ett orättfärdigt fängelse. Så mycket för vår demokrati. Känslorna måste ha varit desamma för grabben som för den nämnde Josey Wales. När han kom hem. Och såg sin familj slaktad av nordsstatssoldater.

Och nu poppar Grabben upp igen. I Talibanfästet. Vad han gör där är det ingen som vet. En sak kan vi gissa. Han är inte där för att gå i söndagsskolan precis. Örebros egen Josey Wales?

Det är samma grabb som folk fällde tårar för. Det var ju synd om honom. Men inte nu längre. Han borde ha lärt sig läxan. Hållit sig i skinnet. Tagit jobb i bruket. Spelat innebandy med korplaget. Hyrt en lägenhet och köpt skinnmöbler till den, på avbetalning. Han borde helt enkelt glömma bort att han tillbringade HELA sin ungdom i stålbur i Guantánamobasen.

Det här är inget försvar av hämndideal. Noshörningar ogillar per definition när andra människor tar lagen i egna händer. Andra än noshörningar vill säga. Uppfattningen delas av förenta staternas forna president. Han ogillade också att andra människor tog lagen i egna händer. Andra än han själv vill säga. Bush kanske var en noshörning när jag tänker efter. Hemska tanke.

Det här är inget försvar av det omvända korståget heller. Noshörningar ogillar även religioner, i synnerhet de som tvingas på folk. Självfallet inkluderar ogillandet även Islam. I den mån islam gör anspråk på att gälla för fler än de som tror på den.

Det är ändå svårt att glömma de tårar folk fällt för grabben från Örebro. Antagligen är han sur på Amerikaner. Och vill ge igen. Men här går gränsen. För att folk ska fälla tårar för en måste man vara, och förbli offer. Sveriges svar på Clint Eastwood / Josey Wales får skylla sig själv. Att han – kanske - försöker hämnas sin förlorade ungdom är inte rumsrent. Tårarna har nu torkat. Och det ganska fort. Nihil lacrima citius arescit. "Inget torkar fortare än en tår". Undrar om vi intog samma attityd mot Clintan. När han spelade Josey Wales. Och hämnades på dem som hade dödat hans familj.

PS!Av någon anledning har jag inte lyckats länka denna blogg mot någon tidningsartikel tidigare. Provar nu den här varianten.DS!


0 kommentarer:

Skicka en kommentar