HÖGHASTIGHETS BULLDOZER

Det lär råda ett missförstånd mellan två av noshörningspensionatets eminenta gäster. Fru P, som med sina åttio år har varit ensamstående i nära på ett halvsekel, fick upp ögonen för Aftonbladets artikel om organhandel. Döm hennes besvikelse när den andra stammisen på pensionatet herr überminister Lieberman anförde att att anklagelserna är fullständigt grundlösa. Och beklagade att svenska UD inte ingriper mot anklagelserna om israelisk organhandel.

Fru P som såg sina drömmar om ett nytt organ grusas tyckte att det var dålig stil av herr Lieberman att bli så upprörd över anklagelser om organhandel. Och att förneka förekomsten av detsamma. Det kan inte stämma sa fru P. Ellos har flera sidor med annosner rörande organhandel i sin katalog och ingen tycks ta illa vid sig. Menar nämnde herr Lieberman att Elloskatalogen inte får förekomma i Israel? Brott mot yttrandefriheten i så fall.

Vår nye vaktmästare som är en begåvad ung man förklarar för fru P att den organhandel man pratar om inte är detsamma som den organhandel som Ellos idkar. Varsebliven sitt misstag rodnar fru P och försöker släta över sitt raseriutbrott. Delvis genom att understödja herr Liebermans krav på att svenska regeringen borde ingripa mot Aftonbladet. Herr Lieberman är plötsligt – i fru Ps ögon - en snällman. ( Han borde rent av heta Snellman, skribentens onödiga anmärkning). I sin iver att gottgöra sitt misstag föreslår fru P att herr Reinfeldt - i egenskap av landets statsminister - bör ta i med hårdhandskarna. Kanske rent av följa sina Israeliska kollegors goda förebilder och med hjälp av bulldozer riva byggnaden där Aftonbladet är inhyst. Väl medveten om att i det tumult som kommer att uppstå kan lite skador och organförluster förekomma. Blir det någon organ från någon av de yngre manliga medarbetare i Aftonbladet över kan man som tack för förslaget skicka det till fru P, tycker hon lite försynt.

Samtalet vid middagsbordet börjar kännas mindre lustigt. Bland annat för att middagen ikväll består av ugnsbakad falukorv. Hur går det med den svenskahöghastighetstågsutredningen förresten? Frågar jag apropå ingenting. Vaktmästaren försöker hjälpa undertecknad att byta samtalsämne. Jo vars! säger han. Några mindrevetande miljönissar ville ha det, och några mindrevetande transportkunniga, och några mindrevetande samhällsekonomer, och några mindrevetande framtidsforskare, typ. Men en lärd professor och hans medhjälpare har sett till att svenska folket inte gått i den fällan. De skriver i sin debattartikel i tidningen att det är usch och fy med höghastighetståg. Dels för att utsläppsminskningen är mindre än vad man trott (och med tro kan man flytta berg, noshörningens egenhändiga anmärkning) och dels för att projektet inte lönar sig enligt de beräkningsmetoder som en del av forskarvärlden använder sig utav.

Fru P hakar på. Visst. På dem bara. Slösa miljarder av landets resurser på att bygga tågvägar när man kan cykla. Visserligen tar det tre timmar till Hamburg med tåget medan cykeln skulle kräva tolv dagar men ändå. Vem vill till Hamburg? Öl tillverkas även i Gamla stan. Och för miljön är det bäst med lokala produkter. Dessutom kan höga hastigheter skada de inre organen. Det visste man redan när ångloken kom till.

De miljarderna kan man satsa på att tillverka grävskopor tycker fru P. Och riva alla tidningar som skriver något ofördelaktigt om den snälle herr Lieberman, eller om bil- och flygindustrin för den delen.

Blir det något organ över i den tumult som uppstår under rivningsprocessen vill fru P att man inte glömmer henne.