KOLOSSALA PJÄSER

Man får börja gömma tidningarna för fru P. Hennes aktiviteter kring olika ämnen börjar bli besvärliga. Fru P är en av noshörningspensionatets städse närvarande gäster. Häromdan hade hon en massa synpunkter på debatten om organhandel. Det tog oss en lång stund att rätta till alla hennes vanföreställningar.

Knappt har man ridit ut stormen om organhandel förrän hon kommer dragandes med en ny tidning. Innehållande en nyhet om att amerikaner håller på att ta fram något som heter ”Kolossal penetrationspjäs”. Till Fru P:s stora besvikelse visar det sig att det nämnda föremålet i själva verket är en bomb. En bomb som amerikaner utvecklar. Med syfte att skrämma Irans självutnämnde president.

Irans president och USAs tidigare president George W Bush har en sak gemensamt. De är båda begåvade med en väldigt måttligt mängd förstånd. Men inte nog med det. Båda har de utropat sig till presidenter i respektive land utan att ha tillräcklig majoritet bakom sig. När Bush vann över Miljöknutten Al Gore hade han i själva verket fått färre antal röster än vad Al Gore hade fått. Hur det nu är möjligt, men inlands-amerikaner tycks inte vara så aktiva vid val och sånt. Det kräver för mycket tankemöda helt enkelt.

Hur det nu är har den ene presidenten utvecklat en jättebomb för att skrämma den andre presidenten. Storleken tycks ha betydelse i detta fall. Åtminstone om man litar på det amerikanska försvaret. Jag förstår hur de har resonerat. Den Iranska presidenten ligger på knä, något framåtböjd fem gånger om dagen. Han hamnar i ett - minst sagt - utsatt läge. Borde vara rädd för Kolossala penetrationspjäser.

Initierade källor har dock sagt mig att fenomenet saknar önskad effekt. Enligt dessa källor är den nämnde presidenten inte ett dugg rädd för kolossala pjäser av slikt slag. Uppgiftslämnarna förklarar dock inte vadan denna brist på rädsla. Vi har bara spekulationer att tillgå. Antingen ger övning färdighet eller så har han sin tro att falla tillbaka på. Och med tro kan man förflytta berg, som bekant. En och annan kolossal pjäs borde inte vara mycket att komma med. Inte ens om den kommer från stormakter.

Förra veckan hade noshörningspensionatet en praktikant som normalt arbetar i Piteå kommun. Efter att ha läst dessa rader lovade hon att åka hem till Piteå och ha mycket tro. Om man nu kan flytta berg med tro. Det tog lång tid att förklara för praktikanten att det berg som avses inte är Mats Berg, den nya kommunchefen. Ungefär lika lång tid som det tog att förklara för fru P att det den Kolossala-penetrationspjäs-artikeln handlade om, var en enkel bomb och inget annat.

Varför drabbas noshörningspensionatet jämt av dessa trögfattade typer? ” Kaka söker maka” säger vår elake vaktmästare.