Översvämningsvågen sköljde över den lilla byn i Ryssland. Människor, hem och bohag hamnade i vattnet. Allt i en salig röra. En av de första som drabbades var byns självutnämnde ledare. Peter den ganska store. Han kallades så för att han hade Peter den store som förebild. Det sägs om Peter att inte ens när Peter låg i vattenmassorna och kämpade för sitt liv glömde han sitt ledarskap. Han lyfte ena handen i luften och skrek allt vad han orkade: ”Följ efter mig kamrater!”
Många riksdagsledamöter har lämnat riksdagen i förtid. Bortåt 10%. Det blir nästan 25 personer. Det är mycket det. Tjugofem duktiga människor lämnar Riksdagen, och svenska folket går miste om deras kompetens. (på gränsen till ironi, skribentens anmärkning!) De flesta har åberopat brist på möjlighet till påverkan som det främsta skälet.
Som riksdagsledamot får du inte ha eget tycke. Du måste följa partiets uppfattning. Det är ju trots allt partiets mandat du sitter på. Inte ditt eget fläsk. Är det inte en fara för demokratin att alla måste tänka lika inom ett parti? Alltså. De behöver inte tänka lika men rösta lika bör de. Kallas för partipiskan.
Det finns ändå enorma besparingspotential i fenomenet. Det ska man inte bortse ifrån. Tänk själva! Om alla inom partiet ska rösta samma sak räcker det med en representant per parti. 7 riksdagsledamöter i stället för 249.
Varje riksdagsledamot får c:a 50 000 kronor i månadslön. Därtill kommer traktamenten och reseersättning. Ob-tillägg tror jag inte att de har. När riksdagsledamöter slutar får de en garantilön på ca en halvmiljon kronor det första året. Om de suttit mer än sex år får de fortsatt inkomstgaranti. Riksdagsledamöterna får också pension vid fyllda 65 från riksdagen om de suttit i minst sex år och har fyllt 50 när de slutar. Hur stor inkomstgarantin är beror på hur länge de suttit och vilka andra inkomster de har.
Jag tar hjälp av en matematiklärare och kommer fram till en årlig kostnad för Sverige på 650 miljoner kronor. I löner och pensioner till riksdagsmän. Om vi antar att för varje aktiv är det enkom två föredettingar som arvoderas. Därtill kommer kostnader för kansliet, hyror, representation och andra utgifter. Enligt matematikläraren blir sju tvåhundrafyrtioniondedelar av beloppet 20 miljoner kronor. Besparingen har ett årligt värde på minst 630 miljoner kronor.
Snälla staten. Kan jag få en årlig provision på 1% av det belopp jag har just sparat åt er?
Min matematikervän har invändningar. Han är en fena på matte men sämre på språk. Läser tidningen På lätt Svenska. Källan till hans samhällskunskaper. Där står det minsann hur det ska vara. Och varför. Han citerar: ”Sverige har demokrati. Demokrati betyder att folk bestämmer. Det innebär att folket väljer vilka som ska styra landet. För att det ska fungera måste det finnas olika partier att rösta på.”
Tidningen må heta På lätt svenska. Min pollett vill inte trilla ner i alla fall. Vari består kontradiktionen? Man kan visst ha partier i mitt förslag. Det räcker dock att varje parti får en representant i riksdag. Med proportionell rösträtt. I proportion till vad partiet har fått i rösttal i det senaste valet.
Asch. Du fattar ingenting säger min vän och går sin väg. Själv grubblar jag vidare. Alla riksdagspolitiker som slutar slutar inte för att de måste rösta som partiet. En del slutar av andra skäl. Och då menar jag inte ekonomin. En och annan tycker att ”kommunlapolitik är som att spela hockey medan riksdagsarbete är som att delta i ett seminarium.” För oss icke-hockyfrälsta är liknelsen svårförståelig men det finns säkert de som vet precis hur han (för det var en han) kände sig.
Priset tar dock en brottsmålsadvokat med en kort sejour i riksdag. Han säger att hans uppgift var att få ett regimskifte till stånd och det har han lyckats med. Han kan således lämna riksdagen med gott samvete. Av någon anledning kom jag att tänka på den självutnämnde byledaren Peter. Han med översvämningen Ni vet. "Följ mig kamrater!"
0 kommentarer:
Skicka en kommentar