OGRIPEN GRIPESTAM

Så här första dagen efter en slapp semester känns det inte nödvändigt med hjärngymnastik. Perceptionsförmågan är inte direkt på topp (avser uppfattningsförmågan, skribentens anmärkning!). Farsen i Täby med omnejd är dock för lockande. Det är bara att övervinna slappheten. Något måste man ju fatta. Och det får bli pennan.

Herr Gripestam är kommunalråd i Täby. Han har ersatt Fru Reinfeldt. Filippa för Täbyborna. Filippa ersatte i sin tur herr Klåvus ty nämnde herr Klåvus hade vissa gemensamma drag med fru Reinfeldts svärfar. På den tiden det begav sig.

Någonstans under den här ersättningskarusellen såldes Tibble Gymnasium till rektorn och ett par lärarkollegor till henne. Priset var högt. Nio miljoner kronor. Det höga priset var dock ungefär tjugo procent av skolans värde. Om man inte räknar med goodwill-värdet. Ekonomer vill gärna räkna med goodwill-värdet. Hur flummigt det än är. En gymnasieskola i Täby, med ett stadigt kundunderlag (det är så eleverna numera heter) betingar säkert ett mervärde på några miljoner. Bara för namnet.

Ledande kommunpolitiker ville dock inte räkna med goodwill-värdet. Varken för skolan, eller för kommunen. Att kommunen blev anklagad av massmedia för att slumpa bort kommunal egendom gjorde inte så mycket. Majoriteten hade fattat sitt beslut. Täby är en modern kommun. Där härskar majoritetens uppfattning. En majoritet med stort M. Förlegade begrepp som Konsensus göre sig icke besvär. Inte heller oppositionspartier. Typ Folkpartiet (det är faktiskt sant att i Täby är Folkpartiet det största oppositionspartiet, skribentens anmärkning).

Saken fick dock en juridisk utgång. Kammarrätten fastslog att majoritetsbeslutet var FEL. "Oups, I did it again" sa herr Gripestam. Att det var olagligt att sälja allmän egendom för underpris visste vi inte om. Sorry! Men lagt kort ligger. Vi kan ju inte häva köpet. Då lider den stackars köparen ekonomisk skada. Och vi måste kompensera henne. Det blir dyrt för kommun.

En icke-professorsvän till mig tyckte att argumentet var lysande. Då kan vi stjäla några bilar och sälja vidare, tyckte han. För en billig penning. Man kan ju alltid be om ursäkt i efterhand. När brottet uppdagas vill säga. Sen får man lite smäll på fingrarna, men vad gör det? "Vi visste inte att det var olagligt". Köpet kan dock inte hävas. Köparen har ju handlat i god tro. Alla är glada och nöjda. Förutom bilens ursprungliga ägare. Eller möjligen försäkringsbolaget.

Min väns teori håller inte. Han kan inte tjäna pengar på den affärsidén. Det är bättre att han jobbar vidare för att bli professor i stället. Brott av typen biltjuveri har samhället rutin på, hoppas man. Och ingen försäkring täcker kommuninvånarnas förlust för bortslumpandet av deras egendom.

Nu har EU blandat sig in i leken. Då blir det andra bullar. Staten kan fällas för fördragsbrott. Det Ni. Huruvida detta leder till att Sverige ska betala böter eller om det räcker med att säga "sorry" är oklart. Staten borde kanske vända sig till nämnde herr Gripestam för att få råd. Alltså goda råd. Han om någon vet hur man bryter mot fördrag. Utan att bli gripen. Vare sig av panik eller av polisen.