ATT SÄLJAS FÖR EN DAG

Hillary Clinton -hon som var presidentkandidat i det senaste valet i USA- har ekonomiska bekymmer. Hon auktionerar ut sin make av den anledningen (syftar till ekonomiska bekymmer, skribentens anmärkning). Fem dollar kostar inträdesbiljetten. Som motprestation utlovas en dag med Bill. Varför inte en natt med vederbörande, kan den nyfikne läsaren undra. En av mina få kvarvarande professorsvänner sitter inne med svaret. Herr Clintons aktningsvärda ålder medger inte slika utsvävningar.

Kampanjen bedrivs inte av fru Clinton. Trots att hon är sakägare så att säga. Detta beror på hennes ställning som USAs utrikesminister. Man får inte tigga pengar när man sitter i USAs regering. Om man driver bankrörelse eller tillverkar bilar går det bra, men inte om man sitter i regeringen. Eller står, eller sover eller vad man nu gör i en regering. Fru Clintons hälsovänliga approach lyser igenom hela lotteriprojektet ändå. Det ingår t ex inga cigarrer i biljettpriset. Helt rätt. Rökning borde inte uppmuntras. Inte krökande heller för den delen.

Krökande kan leda till oönskade effekter. Exempel på detta har vi sett i radioprogrammet Kaliber. Med inslag där Sverigedeomkrater blev fulla och sjöng ofördelaktiga sånger om salig herr Palme. Hela det programmet var förresten stort slöseri med skattepengar. Man ville bevisa att Sverigedemokrater var rasister. Hade det inte räckt att gå fram till deras ordförande och fråga? Deras ordförande herr Åkesson är en rättfram man. Han skulle aldrig ljuga för en reporter. Han skulle dessutom få en chans att beklaga sig över den taskiga behandling hans parti får av massmedia och hur dålig ekonomi hans parti egentligen har. Alla andra partier får rundliga bidrag, men han får hålla till godo med spottstyver. Snart är det EU-val. Alla andra har pengar men inte de.

EU-valet är skräcken för etablerade partier. Folk har i regel svårt att engagera sig. De ligger kvar på sofflockt. Ligger kvar på sofflocket gör i alla fall inte Sverigedemokraterna. De går man ur huse – alla två- och röstar in sin kandidat. Rakt in i Europaparlamentet. Europas högsta beslutande organ. Oavsett vem denna kandidat är, för deras vidkommande är det inte så noga med vem som röstas in. Titta på förra kommunvalet. De fick mandat i flera kommuner utan att ha presenterat någon kandidat. Trots att de saknade medel. För att sköta sina kampanjer, och för att betala sina kandidater.

Sverigedemokrater behöver mer resurser. Man tycker att de pengar Sveriges Radio lade ut på att avslöja självklarheter i stället borde skänkas till dem. Som partistöd, eller beskyddaravgift eller så. Då skulle SD slippa behöva hålla i varje krona. Men nu har Sveriges Radio slösat bort de pengarna. Och Sverigedemokrater har ebb i sin kassa. Det framgår av deras officiella hemsida. ”Skänk en slant” står det där. Att de får göra så beror på att de inte sitter i USAs regering. Och att de kan inte räkna med stöd från Knäckebrödskungen. Han har i dagarna fått ett oskäligt stort skadeståndskrav på sig. Medel saknas som sagt.

SD borde kunna ta till samma grepp som fru Clinton. Och det med större framgång. Jimmy Åkesson är yngre, och betydligt vitalare än nämnde herr Clinton Tänk Er själva. Chansen till en hel dag med självaste ordförande Åkesson. För det facila priset av 50 riksdaler per biljett. Min vän som läser dessa rader över min axel erbjuder sig att köpa två lotter och skänka bort. En till Anders Eklund och en till Ricky Bruch. Fy skäms säger jag till min oborstade vän. Så får man inte säga! Å hans vagnar ber jag herrarna Eklund -även kallad lillen- och Bruch om ursäkt. Naturligtvis även herr Åkesson.