TSAREN, CAESAR & BELLMAN

Churchil, Roosvelt och Stalin träffades strax efter andra världskriget på Yalta.Det fanns en fin agenda för mötet. Om någon samtidsagnostiker kommer och påstår något om en dold agenda är det fel. FEL, FEL, FEL. Agendan var inte dold. Bara omskriven. ”Hur kan vi dela världen mellan oss?” Kort men kanske inte så gott!

Konferensen i Yalta föregicks av en annan i Teheran. Två år tidigare. Med samma trio som deltagare. Där bestämde man inte hur världen skulle fördelas mellan dessa tre übermensch. Man bara tog ut kursen.

Alla goda ting äro tre. Det behövdes en tredje sammankomst innan sista spiken kunde sättas i kist… förlåt, agendan. Det blev en tredje konferens. I Potsdam den här gången. Dock med herr Truman i stället för herr Roosvelt. Amerikanska presidenter har – till skillnad från herr Stalin- begränsad hållbarhet.

Igår kväll hade jag svårt att sova. Tog fram en av mina otaliga böcker i ämnet politikers självbiografier. Dessa biografier är ganska egendomliga. När man läser dem upptäcker man att det finns en massa makt- och vänskapskorruption i politikerkåren. För att inte tala om vanlig hederlig monetär korruption. I regel är den politiker vars biografi man för tillfället läser den enda trogna folkets tjänare. Den som är fri från ha-begär. Hade jag varit lite sämre på svenska hade jag skrivit skrupler i stället för ha-begär. Tur att man inte är det.

Steget från historiska fakta till fantasier är inte särskilt långt. Mitt i den tråkiga läsningen börjar jag fantasiera om hur det skulle vara om andra stora män hade träffats, och lagt ut historiens kurs. Tänk om Peter den store - tsaren av Ryssland- hade träffat Julius den inte fullt så store. Caesar av Rom. Och tänk om de hade delat världen mellan sig. Men de var ju inte ens samtida skriker vän av ordning. OCH?? Klagar någon kan jag alltid göra som Liza Marklund. Flytta min skapelse från avdelningen för fakta till avdelningen för fiction.

Hur som helst. Tsaren och Caesar ska träffas och dela världen mellan sig. De behöver dock en tredje partner. Alla goda ting äro tre som sagt. Varför inte en nordisk partner tänker jag i min lokalpatriotiska iver. Man får dock ta någon som har glimten i ögat och som saknar politiska bindningar. Till höger, eller till vänster. Bellman verkar vara den perfekte kandidaten. Då kör vi.

Träffas ska de göra på neutral mark. Vad sägs om Mallorca. Då kan man kombinera nytta och nöje. Att träffas tre gånger verkar vara lite overkill. Det räcker med en konferens. Vi kan kalla den för Mallorca Konferensen. En konferens med tydliga resultat. Väst tillfaller Rom. Öst tillfaller Ryssland och Norden tillfaller Sverige. Finland är man dock oense om. Bellman och Peter gör båda anspråk. Julle ( Julius Caesar som har hunnit bli tjenis med de andra under konferensens gång, skribentens anmärkning) kommer med ett kompromissförslag. Ge Finland till tsaren och Island till Bellman. Ett konkursbo mot Nokia? Bellman borde förstås protestera men han är för upptagen av att älska Ruski flickor och göra det andra i samovar. Då blir det så. WOW.

Vilket uppslag till en historisk roman! Kanon idé! Jag borde sälja idén till Jan Guillou. Att jag är på rätt spår bekräftas av alla tidningar. Stora utrymmen upptas av bilden på Medvedev, Berlusconi och Obama. Där ser ni.

Tsaren, Caesar och så Bellman. Vem som är vem får var och en avgöra på egen hand.