E SOM I ÅNGEST

E SOM I ÅNGEST
April 27th, 2009 by Noshörningen

Att ärva celebriteter brukar i regel medföra rikedomar. Jag har också ärvt en celeber person. Inga rikedomar ingick dock i arvet. Undantaget som bekräftar regeln.

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Skrev Per Lagerkvist en gång i tiden. Och nu har JAG av alla människor ärvt honom. Varför vete gudarna. Jag har undersökt alla tänkbara samband med herr Lagerkvist. Finns inga. Jag borde inte få ärva honom.

Förresten. Att det inte finns några som helst gemensamma nämnare mellan oss är inte helt sant. Han dog den 11 juli 1974 och jag gifte mig den 11 juli 1974. Mitt första äktenskap.Vem av oss två som har mest rätt att klaga på sitt öde kan vi diskutera en annan gång. (Det kan även varit mitt ex – min senaste frus anmärkning). Ett litet samband har jag i alla fall hittat. Fast det lilla sambandet borde inte meritera mig som arvtagare till nämnde herr Lagerkvist.

För några år sen var jag lycklig omedveten om att jag hade ångest. De första tecknen visade sig så fort jag läste ”Varats olidliga lätthet”. Symptomerna tilltog rejält några år senare när jag tvingades läsa ”Äkta vara”. Av Mats-Eric Nilsson. Det är visserligen inte samma “vara” men jag är numera upplyst. Vet vilket skräp det vi kallar föda egentligen är. Jag tänker baske mig inte tacka för alla dess kemikalier som ingår i mitt dagliga bröd.

I och med det har jag ångest för att köpa bröd och korv, och skinka, och smör, och ost. Jag har även ångest för kyckling men det hänförs till glasskräck. Hur som helst tittar jag numera noga på alla förpackningar. Och när jag ser alla ”E” som radas upp i innehållsförteckningen får jag panikångest. ”E-ångest”.

Ångest är vanlig sjukdom bland befolkningen. Mer utbredd än vad man någonsin kan tänka sig. Jag trodde dock, i min enfald, att jag var ensam om min ångest för bokstaven ”E”. A very special person, you know?

Illusionen är dock förstörd. När domaren i Pirate-Bay rättegången - i likhet med många andra vuxna - visade sin rädsla inför ”E” som i elektronisk media, anade jag oråd. Jag är alltså ingen unik person. Men vi är inte många som har ångest av E-sorten. Man är inte unik men sällsynt,alltid en en tröst.

Inte ens den tanken har jag fått behålla särskilt länge. Nu har EU (usch, detta förhatliga E igen) kommit med nya direktiv. Bokstaven E ska försvinna från innehållsförteckningarna. Den skrämmer folk. Tänk själva, E330, vilken rysare till ingrediens, när man kan prata om citronsyra, som är hur gulligt som helst. Eller E620, alltså vanlig hederlig smakförstärkare.

Tack snälla EU för att Du tänker på sådana stackare som jag. Jag vet att detta gör du inte bara för min skull. Inte heller för domaren i Pirate-Bay målet. Det måste vara många människor i EU som, i likhet med undertecknad, har har ångest för E. Jag fick inta vara speciell särskilt länge. Inte ens med min ångest för E. Men å andra sidan. Jag kommer att slippa se ”E” på matförpackningar. Då köper jag mer färdig mat, och äter med välbehag. Det är mycket roligare att få sjukdomar orsakade av Nitriter än av E250. Jag lovar Er.