K som i Kollektivtrafik

”K” är expert på kollektivtrafik. Inte enbart genom att åka tunnelbana och sånt, utan på riktigt. Hon livnär sig på att konsulta i ämnet. Rådgivning heter det brukar hon säga själv. Konsult låter så billigt på något sätt.

”K” är inte bara konsult, hon är miljömedveten också. Sorterar sopor, dricker oflaskat vatten och köper lågenergilampor. Gissa hennes glädje när hon fick i uppdrag att studera förbättringar i kollektivtrafiken i Stockholm. Med syfte att stimulera åkandet och förbättra miljön.

Vad får åtgärderna kosta var hennes första fråga till uppdragsgivaren. Frågan snudd på kostade henne uppdraget. Du! Sa uppdragsgivaren med myndig stämma. Dina konkurrenter har lovat oss inkomster i miljard klass som följd av åtgärder. Uppdragsgivaren var en stentuff typ. Han visste vad han pratade om. Och hon visste att han hade rätt, avseende det tidigare arbete som andra hade genomfört. Och som var känt av alla. Trängselskatten. Man får betala staten när man vill trängas. Och ju trängre, desto dyrare.

Konceptet är enkelt. Till stan får bara de komma som är täta, och oansvariga. De andra får lämna bilen hemma. Eller åtminstone vid infartsparkeringen. Om det nu finns någon sådan att tillgå, förstås. Resultatet blir mindre trängsel, bättre miljö och finare finanser för staten. Till på köpet blir stadsbilden vackrare. I stället för kreti och pletis gamla vrak får vi se en homogen bilpark. Merca, Lexus & BMW. Med kuriöst inslag av några miljöbilar.

Projektet kostar visserligen en slant initialt men i slutändan ska staten tjäna grova pengar, redan om ett år, eller tio, eller så. Det

kanske finns en risk att staten inte tjänar några pengar alls, och att miljön inte blir bättre men även då är projektet bra. Det skapar arbetstillfällen. Ett hundratal konsulter, ett tiotal företag, tre myndigheter, två departement och en kommunförvaltning får jobb.

K har studerat såväl det projektet som förutsättningarna för sitt eget uppdrag noga. Kollektivtrafiken i Stockholm kostar nära på femton miljarder per år i. En tredje del av dessa miljarder kommer från biljettintäkter. Resten från subventioner. I stort sett går hälften av biljettintäkterna åt att administrera systemet. Systemet med biljettintäkter. Netto ett par miljarder. Ungefär samma summa som överskottet från trängselskatten beräknas bli.
K är kreativ. Hon inser att hon inte kan upprepa succén med Trängselskatten. Nytänkande behövs. Och tänker gör hon så det knakar. Det ska gudarna veta. I dagarna sex tänker K. På den sjunde dagen skriker hon ”Eureka”. Det betyder ungefär ”jag funnit”. På ren grekiska.

Men för guds skull! Ta pengarna från trängselskatten och släpp kollektivtrafiken fri. Alla får åka gratis. Vart de vill, och hur mycket de vill. Den lilla intäkt biljettpriserna skulle inbringa täcks av vad de som vill trängas in i stan är bredda att betala. Då kommer många fler att åka kollektiv. Koldioxidutsläppet minskar och politiker vinner poäng. Allt utan att behöva satsa ett öre.

Inte då! Samtliga experter gjorde tummen ner. Varje statlig utredning läses normalt av 1, 6 personer, inklusive författaren. Men just denna utredning var det många som visade intresse för. Och alla var negativa. På fem blotta sekunder söndersmulades K’s förslag fullständigt. Extremt! Orealistiskt! Naivt! För att ta några omdömen ur högen.

För det första förlorar massa människor - inklusive biljettkontrollanter- sitt arbete. Biljettkontrollanter, det är de som bötfäller de medborgare som plankat. En yrkesgrupp samhället inte klarar sig förutan.

För det andra tror ingen på att det kommer att finnas något överskott från trängselhistorien på bra länge. Hur skulle då gapet efter uteblivna biljettintäkter fyllas?

Och för det tredje skulle trafikkollektivet kollapsa om för många människor bestämde sig för att använda sig utav den. Stockholms kollektivtrafik är inte dimensionerat för att ta emot särskilt många. Kollektivåkandet bör visserligen stimuleras men på en lagom nivå.

K får ut sitt arvode i alla fall. Utredningen hamnar i Statens Runda Arkiv SRA och stafettpinnen går vidare till nästa utredare. Allt för att hitta en lagom djärv lösning på problemet.