MATRECEPT MOT FINANSKRIS

Sverige är i kris. Något alla vet. Och något som gått alla förbi. Sverige i kris skriks det från flera håll men ingen tycks oroa sig särskilt svårt för det. Väl, ingen förutom de bankdirektörer som får se sina bonusar reduceras som värsta såsen.

Varför detta lugn? Antagligen för att svenska folket känner att de är i trygga händer. Det tycks finnas många som vet hur man ska leda dem ur krisen. Recept saknas inte. Och inte handlingskraft heller. Resultatet kan inte bli annat än bra.

Det finns bara ett problem. Vi vanligt folk har lite svårt att välja bland de goda recept som bjuds. Beslutsångest Ni vet. Ett sätt vore att ta det gottaste ur varje recept, ställa samman en härlig gryta och mata folket med. Ungefär som druiden i Asterix gör. Ett annat sätt, att komponera en femrättersmiddag som spänner över hela fältet. Varför välja när man kan få allt?

Och vilka recept har vi att tillgå? Börja med Maud Olofsson. Hon menar bestämt att vi ska spara oss ur krisen. Det är minsann skillnad på Maud och Torbjörn Fälldin. Maud kan ha bestämda åsikter hon. Ingen beslutsvånda här inte. Men vad blir allegorin till Mauds recept i matvärlden? ”RAGGMUNK” kanske. Utan fläsk men med lite råröda lingon. Om de är självplockade vill säga.

Kungen väljer en offensiv approach. Vi ska spendera oss ur krisen säger han. ”PERSISK KAVIAR” kallar jag hans recept för. Lite lättare att följa om hela svenska folket skulle få apanage förstås, men det är detaljer.

Mona Sahlin är minst lika proaktiv som kungen, fast på ett annat sätt. Hon föreslår att vi ger bidrag till alla som krisar. På så sätt får vi snurr på ekonomin igen. Och bidragen finansieras säkert med nya skatter. Ta från de rika och ge till de fattiga. Kruxet är att de rika inte har särskilt mycket pengar de heller. Det blir således ”FATTIGA RIDDARE” för att spinna vidare på mattemat.

Anders Borgs uppfattning - som varande finansminister och den enda som på riktigt bestämmer- påminner mer om vad Fälldin kunde ha sagt. Borg tycker att vi ska avvakta oss ur krisen. Strategin är ungefär densamma som gäller för det svenska försvaret. Om vi inga soldater har kan ingen kriga mot våra soldater. Allegorin i matvärlden borde vara jag vet inte vad. ”HUNGER” kanske?

Vad Sverigedemokrater har för recept vet jag inte. Inte heller vad Bert Carlsson, som nybliven matexpert, skulle förorda. Sannolikt vill någon av dem att man kastar ut alla invandrare. Det blir billigare kris då. Man kan börja med valloner, ester, tyskar och finnar och sist men inte minst muslimer. Muslimer är nämligen ett eget folkslag i deras terminologi. Och vad heter denna maträtt? ”SAUER KRAUT” är ett förslag gott som något.

Vi börjar få ihop våran femrätters meny mot krisen i Sverige:

* Som aperitif serveras Borgs Hunger, det är den bästa kryddan sägs det.
* Därefter kommer Raggmunkar med Persisk kaviar på. Till det serveras en drink bestående av 50% champagne och 50% hembränt.
* Sedan kan vi bryta smakinriktning med några välvalda ord från Lars Ohly. Han borde ha sagt några välvalda ord någon gång.
* Ohlys ord får brygga vidare till huvudrätten som är Mona Sahlins Fattiga riddare. Att förtäras med ljummet Norrlandsguld till.
* Måltiden kan avslutas med Surkål som efterrätt. För att slippa den sura eftersmaken i munnen kan man blanda lite sockersöta ord från Maurit Paulsen i det hela.

En kunglig middag således. Ett, tu, tre och Sverige är ur kris. Utan att behöva flyga in porslinet från fjärran. Inte undra på att folk inte oroar sig för krisen?