Statens Anstalt för Entreprenad Assistans

Baggböle är en ort utanför Umeå. Och baggböleri ett uttryck i språket. Ordet betyder att roffa åt sig saker man inte har rätt till. Jag har fått för mig att det kommer sig av att Baggböle låg längs med älven där man flottade timmer. Och just där vid en förgrening hände det ibland att folk fångade upp timret och skickade iväg det i en annan riktning. För eget bruk så att säga.

Utanför Umeå, långt utanför Umeå, bor även en lirare som heter ”L”, och som är lite halvloser. Man kan ju vara snäll mot honom och säga att han har varit halvframgångsrik under större delen av sin karriär. Ni får välja vilken benämning Ni vill. Halvloser tycker jag är en lika bra beskrivning som halvframgångsrik.

Hur som helst. “L” lämnade vid något tillfälle ännu en karriär bakom sig. För att hoppa på nästa tuva. Precis när ”L” hade hoppat upp och strax innan han landade kom lågkonjunkturen. No big deal tänkte han som hade råkat ut för sånt tidigare. Det är bara att kura ihop sig och låta stormen bedarra. Det kallas ”att starta eget”.

Tre val hade han. Den omöjliga sektorn - dvs att hjälpa försäkringskassan med att bringa ordning i deras administration, den producerande sektorn - dvs att köpa en svarv och göra prylar av timmer, eller den tjänsteproducerande sektorn - dvs att kratta löv i stadsparken.

Alla tre valen haltade dock något. Det första var som sagt omöjligt. Det andra krävde kapital för att köpa svarv. Det krävde dessutom råvaror och ingen flottar längre timmer i Umeälven. Och så tillkommer kravet på svarvarfärdigheter. ”L”s tumme är dessvärre placerad på fel ställe av handen.

Alltså köpte han en kratta och erbjöd stadsparken sina tjänster. Nä nä nä! Det går inte! Det behövs minst sex man för att klara av uppgiften. ”L” är smart. Han tänkte att det måste finnas flera inkomstlösa i trakten. OK. Jag tar in fem gubbar om jag får uppdraget. sade han med ett självbelåtet flin.

Nä nä nä! Det går inte! Du ska visa att du har gubbarna först. ”L” hade skralt med stålar för att betala löner och så. Om han inte fick förskott från överste stadsparkhållaren vill säga. Nä nä nä! Det går inte! Här betalas inga förskott! Vänd dig till ”Statens Anstalt för Entreprenad Assistans”. De har nyss fått in många friska riksdaler. För att hjälpa just såna som Du. En hel del har de satsat på informationsmaterial och internutbildning för personalen men en öronmärkt pott har de till välgörande ändamål. Skynda sig eftersom först till kvarn gäller.

Sagt och gjort. En vacker dag stod ”L” utanför SAEA och knackade på. Den snustorre dock högst betrodde tjänstemannen ”Törsten” öppnade dörren men vägrade att lyssna på ”L” innan han hade fyllt i blanketterna K111, U212 och V313. Ö414 och S515. Sådana är reglerna.

Fylleriövningen tog en hel vecka men hade god effekt. Med blanketterna ifyllda blev ”Törsten” mycket mer medgörlig. Intresserad och konverserande. Han berättade t ex för ”L” att han själv kom från en liten ort utanför Umeå. Vidare hörde han sig för, in i minsta detalj om hur ”L” hade tänkt sig det hela. Affärsplan och hela kittet. ”L” svarade bäst han kunde. Koncist och sanningsenligt. Ni vet. Ärligheten är som ett infekterat sår. Varar länge.

”Det här går ju som på räls.” tänkte ”L” men körde rakt in i stoppbocken. Vid slutet av samtalet reste sig Törsten och sade ”Nä nä nä! Det går inte! Köp en svarv istället. Då kan du skriva av den med en tionde del varje år. Satsa inte på trädgårdsarbetare. De går inte att skriva av. Inte med en tionde del varje år i alla fall. Sådana är reglerna.”

Där tar ”L”s äventyr ett abrupt slut. Nästa gång vi hör från honom sitter han på en bänk i stadsparken och dricker sprit ur en brun påse. Parken är väldigt välskött. Där går -i jämlikhetens namn- tre gubbar och tre gummor i prydliga uniformer och sköter parken. På ryggen på deras uniformer står ”Aktiebolaget Törsten af Baggböle”.