RÖDA ELDAR OCH SJUKA HJÄRNOR

”Din eldiga röda färg till mig och min sjukliga gula färg till Dig”. Så säger Perserna till elden de hoppar över, natten till den färggranna onsdagen. Alltså det gör de inte alls förstås. De säger det på sitt språk. Försöker vi oss på en översättning blir det ungefär som jag skrev.

Natten till den färgglada onsdagen, det är förspelet till den persiska nyårsfesten. Nyårsfesten är på vårdagjämningen och eldfesten natten till sista onsdagen varje år. Upprinnelsen lär finnas i en gammal perserkonungs promenad i naturen. Han mötte en orm och kastade stenar på den. Ormen träffade han inte men väl en annan sten. Då slog det gnistor så det forslog. Alltså lärde sig de dödliga att göra eld. Perserkonungen var således ett slags motsvarighet till Prometheus. En österländsk Prometheus som levde 1700 före Kristus.

Det hela är en blandning mellan midsommarfest och påskfirande. Man är ute i naturen, hoppar över majbrasan i miniformat, smäller smällare, klär ut sig till påskkärring, äter godis, drömmer om ny kärlek och bränner symbolisk det gamla årets sorger. ”Din eldiga röda färg till mig och min sjukliga gula färg till Dig”.

I år skulle de firande i Stockholm träffas i Kungsträdgården och festa loss. Tänka sig. Kungsträdgården som naturens alter ego. De firande, det är iranier av allehanda slag, judar, muslimer, zaratostrianer, kristna, perser, turkar, kurder, armenier m.fl. Tiotusentals människor väntades till Kungsan. Inte för att krama Almarna utan för att klämma bägarna, om de är vuxna så att säga. Barnen skulle förhoppningsvis inte klämma någon bägare. De skulle njuta av festligheterna, storögda se på föreställningar och äta godis av hjärtans lust.

Men det blev inte så. ”Eldfest gick upp i rök” skrev någon tidnings journalist, antagligen härstammandes från Göteborg. Jag bugar ödmjukast. Där har vi min överman i fråga om dåliga vitsar.

Det som döljer sig bakom rubriken är faktum att en lustigkurre satte eld på scenen kvällen innan. Det blev ingen fest. Vem det är och vad han eller hon har för motiv gör detsamma. Vederbörande borde skämmas. Skämmas sin ädlaste kroppsdel av sig. Skämmas så att den blir röd upp över öronen. Och då kan alla barn som inte fick vara med på årets fest säga till honom ”Din eldiga röda färg till mig och min sjukliga gula färg till Dig”.