SEX AND THE (VATICAN) CITY

I umgängeskretsen har vi några professorer. Flera av de är professor emeritus (betyder ungefär avlagd professor) om man ska vara ärlig. Ska man vara ännu ärligare utgör de en liten minoritet av vårt umgänge. De flesta andra är - i likhet med undertecknad – dagavlönade, drängar, drönare eller Dalmasar. Alltså, själv är jag inte Dalmas, bara de andra sakerna men å andra sidan, vem vet? Ingenting är som bekant omöjligt i denna värld.

De professorer vi känner har, eller har haft olika specialiteter. Någon är fysiker, någon psykiatriker. Någon har jobbat med medicin och någon med litteratur o.s.v. En sak har de dock gemensamt. De är nämligen experter på allt. Jag har t.o.m. ett namn på fenomenet, ”professorssyndromet”. Går i korta ordalag ut på att man ska ha en uppfattning om alla frågor som finns i samhället - en bestämd uppfattning dessutom. Hör till rollen. Ta Bo Rothstein till exempel. Honom känner inte jag men alla andra tycks göra det. Därför är han ett bra exempel. Lite då och då poppar han upp i olika debatter i samhället, ibland med mycket kloka inlägg. Det finns dock tillfällen då man undrar om han är rätt man att uttala sig i just den specifika frågan. Professorssyndromet?

De finns kvinnliga genusforskare som menar på att män inte kan bli bra genusforskare, per definition, för att de är män. ”Trams” skulle salig Calle Lidbom ha sagt. Trams skulle även jag ha sagt om jag var lika modig som Lidbom, men det är jag inte. Jag väljer hellre att droppa frågan, vissla en melodi och låtsas att det regnar. Frågan har dock aktualiserats nu igen. Man kommer inte undan. Påven, den nya påven alltså, har uttalat sig om kondomer. Att de inte är bra i kampen mot aids.

Den nya påven är lite av en professorstyp. Han uttalar sig om många frågor. Häver bannlysning av tvivelaktiga biskopar och bannlyser mödrar till små gravida flickor som har blivit våldtagna av sina fäder och som gör abort. Sånt får påven gärna ägna sig åt. Att bannlysa och uppta i gemenskapen ingår väl i hans expertis. Ungefär som när den nämnde

Rothstein debatterar om statsvetenskap. Men att påven uttalar sig om sexualitet, kondomer, aidsbekämpning och framför allt intar en ställning som går diametralt emot vad alla experter på området påstår. Det är väl för mycket!! Professorsyndromet skulle jag påstå.

Testar idéen med några bekanta. En av dem, en professor emeritus, hasplar ur sig något i stil med att jag inte borde underskatta Vatikanens erfarenheter i slika frågor. Men jag köper inte hans argument. Det må vara hänt att en och annan präst glömt bort sig och gjort något litet felsteg. Är det verkligen meriterande för att uttala sig om huruvida kondomer hjälper i kampen mot aids eller inte? Jag är skeptisk!

Nu trillar Du dit själv säger säger min bekant. Använder samma argumentation som de kvinnliga genusforskarna. Man behöver inte vara höna och lägga ägg för att veta hur en bra omelett ska smaka.

Jag är fortfarande skeptisk.